Vad hände med orden jag älskar dig, jag saknar dig, jag kommer aldrig lämna dig? Förstår inte hur allt bara kunde ändras över en vecka, en dag? Jag vet att jag inte varit världens bästa eller snällaste flickvän men jag är 1000000% säker på att jag älskar dig över allt annat på jorden! Jag kan inte beskriva med ord hur mycket du betyder för mig och tydligen kan jag inte visa det heller.. Efter 3.5 år, efter allt vi gått igenom tillsammans så visar det hur mycket vi hör ihop. Det är meningen det ska vara vi två. Jag kan inte tänka mig att spendera mitt liv med nån annan än du! Helt ärligt, 100% seriöst, jag trodde faktiskt vi skulle vara ihop föralltid. Det är min högsta dröm. Flytta ihop, få barn, bli gamla och dö ihop.
Det sista jag vill är att du ska vara ledsen.. Jag vill verkligen ordna allting. Kan göra vad som helst. Vill inte heller att du ska känna dig tvingad. Det kanske är bäst så här för din skull.. Jag vet inte..

Jag har inte riktigt fattat att det här har hänt. Känns som vi är osams och allt kommer bli bra på fredag igen. Tänk om det ändå kunde vara så lätt.. Jag saknar dig så att det gör ont! Jag kan inte ens kolla på tv och se några kramas eller pussas utan att tänka på dig. Jag vill inte att du ska se hur ont jag har, jag vill inte att nån ska se det. Jag försöker hela tiden gör nånting för att slippa tänka på oss men så fort jag blir själv och stänger om mig så bryter jag ihop. Vill bara skrika och slå på något. Det har inte ens gått en vecka och jag är så här svag. Jag vet inte om jag kommer klara mig ut levande..

Du är jag, jag är du!!